CRPD

FN:s konvention om rättigheter för personer med funktionsnedsättning — CRPD — är det internationella människorättsfördraget som etablerade rättigheter för personer med funktionsnedsättning som ett globalt åtagande. CRPD antogs av FN:s generalförsamling i december 2006 och trädde i kraft i maj 2008. Konventionen har ratificerats av 180+ länder (inklusive alla EU:s medlemsstater och EU som helhet; USA undertecknade 2009 men har aldrig ratificerat).

CRPD är det dokument som varje regional tillgänglighetslag härleder sin filosofiska linje från. Att läsa den är den kortaste vägen till att förstå varför tillgänglighetslagar överhuvudtaget finns.

Vad CRPD gör

Konventionen har 50 artiklar. De substantiella spänner över:

• Allmänna principer (artikel 3) — icke-diskriminering, fullt deltagande, tillgänglighet, lika möjligheter.
• Jämlikhet och icke-diskriminering (artikel 5).
• Kvinnor med funktionsnedsättning (artikel 6).
• Barn med funktionsnedsättning (artikel 7).
• Medvetandehöjning (artikel 8).
• Tillgänglighet (artikel 9) — den artikel som är viktigast för det digitala. Statsparterna ska vidta lämpliga åtgärder för att säkerställa lika tillgång till information, kommunikation och teknik, inklusive internet.
• Rätt till liv, frihet, säkerhet (artiklarna 10–14).
• Självständigt liv, rörlighet, integritet (artiklarna 19–22).
• Utbildning (artikel 24).
• Hälsa, arbete, socialt skydd (artiklarna 25–28).
• Deltagande i politiskt och offentligt liv (artikel 29).
• Deltagande i kulturliv, rekreation, idrott (artikel 30).

Artiklarna 31–39 täcker övervakning, statistik, internationellt samarbete och rapporteringsskyldigheter.

Artikel 9 i detalj

Artikel 9 är den del som direkt åberopas av digitala tillgänglighetslagar. Den kräver att statsparterna:

…vidtar lämpliga åtgärder för att säkerställa att personer med funktionsnedsättning på lika villkor som andra har tillgång till den fysiska miljön, transporter, information och kommunikation, inklusive informations- och kommunikationsteknik och -system…

CRPD anger inte tekniska standarder — det överlåts till nationell lagstiftning. Men den fastslår tillgänglighet som en grundläggande mänsklig rättighet, vilket gav politisk tyngd åt WAD, ADA:s modernisering, AODA och dussintals andra nationella lagar.

Det fakultativa protokollet

Ett separat fakultativt protokoll tillåter individer eller grupper att lämna in klagomål till FN:s kommitté för rättigheter för personer med funktionsnedsättning när inhemska rättsmedel är uttömda. Ungefär hälften av CRPD:s ratificerare har också ratificerat det fakultativa protokollet. Kommitténs “synpunkter” på enskilda klagomål är kvasirettsliga; de är inte direkt verkställbara i inhemska domstolar men bär politisk och diplomatisk tyngd.

Hur CRPD samverkar med operativ tillgänglighet

För det dagliga ingenjörsarbetet åberopas CRPD sällan i sig — team hänvisar till WAD, EAA, ADA eller AODA beroende på jurisdiktion. Men när en tillsynsmyndighet eller domstol tolkar tvetydigheter i dessa nationella lagar vänder de sig till CRPD som tolkningsankare.

För människorättsadvokater och impaktprocesser är CRPD den övergripande inramningen: det är därför funktionshinderaccess är en rättighetsfråga, inte en välgörenhetsfråga.